Den svenska spellagen bygger på en modell där licensierade aktörer beskattas och regleras, medan de olicensierade träffas av sanktionsavgifter. Men hur långt sträcker sig den nationella lagen? Frågan har blivit aktuell efter att tyska BGH – Tysklands högsta domstol för civilrättsliga mål – i flera avgöranden valt att skydda spelare som krävt tillbaka förluster från olicensierade casinon. Den linjen har inte bara lett till nya processer mot internationella varumärken, den har också fått svenska jurister att fundera över vad som gäller när en svensk spelare vänder sig till en olicensierad aktör.
Utgångspunkten för ett svenskt återkrav är inte identisk med den tyska. Här är spellagen (2018:1138) konstruerad så att spel mellan konsument och näringsidkare utgör en civilrättslig relation. Om operatören saknar licens är verksamheten olaglig enligt svensk rätt, men det innebär inte automatiskt att avtalet är ogiltigt. Svenska domstolar har ännu inte prövat frågan på samma sätt som BGH, och därför söker sig allt fler advokatbyråer till tysk rättspraxis som tolkningshjälp.
BGH:s resonemang bygger på att den tyska statens spelmonopol inte är förenligt med ett olicensierat erbjudande. I en viktig dom fastställde domstolen att spelavtalet var ogiltigt eftersom det bröt mot strafflagen, och att spelaren därför kunde återkräva sina insatser i sin helhet. Senare kom dock en skiljelinje: för onlineautomater i Tyskland ansågs licenstagandet som en förvaltningsrättslig fråga, och återkrav avböjdes. Något motsvarande svensk vägledning finns inte i dag – men juridiken rör sig.
Spelinspektionen å sin sida fortsätter att dela ut sanktionsavgifter. Under de senaste åren har bland annat operatörer som 1xBet och BC.Game belagts med miljonbelopp i böter för att ha vänt sig till svenska spelare utan licens. Problemet: myndigheten saknar effektiva verktyg för att driva in dessa fordringar när bolaget ligger i en jurisdiktion som Curaçao eller Gibraltar. I flera fall har ärendena överlämnats till Kronofogden, men med resultatet att inga tillgångar finns att utmäta.
Situationen står i skarp kontrast till ordningen för licensierade bolag. Exempelvis Betsson, LeoVegas och Kindred (Unibet) följer spellagen, redovisar intäkter och betalar spelsskatt. När de bryter mot reglerna – det händer – agerar Spelinspektionen snabbt. Böterna betalas, eftersom bolagen har verksamhet och tillgångar inom räckhåll. För olicensierade aktörer fungerar den logiken inte.
För spelare som vill undvika den juridiska gråzonen är den pragmatiska lösningen att hålla sig till casinon med svensk licens. Här finns allt från stora aktörer som LeoVegas och Unibet till mindre varumärken som Gogo Casino och Klirr. Dessa omfattas av spellagens omsättningskrav, förbud mot bonusar riktade till svenskar och en striktare reglering av betalningsflöden. Det skyddar inte nödvändigtvis mot förluster, men det eliminerar tvisten om licensens giltighet.
Det finns inga tecken på att Spelinspektionen tänker lätta på trycket mot utländska casinon. Tvärtom har myndigheten skärpt sina rutiner och samarbetar nu med enheten för nätverksbedrägerier. Samtidigt har den svenska regeringen tillsatt en utredning som ska se över möjligheten att stävja olicensierat spel. Frågan om återkrav av spelarförluster finns med i direktiven, men något konkret förslag har ännu inte lagts fram. Tills dess förblir rättsläget ovist – och det märker både spelare och operatörer.
